Att börja om – ett andetag i taget

Att lyssna på kroppen även när det är svårt

Det är inte helt lätt att förstå, och ännu svårare att acceptera, att ingenting längre är sig likt. Att vara konvalescent efter en hjärtinfarkt är som att leva i en ny verklighet, där kroppen reagerar annorlunda och där hjärnan ständigt ställer frågor man inte vet svaren på.

Och kanske är det allra svåraste att inse att det enda jag faktiskt kan påverka just nu – är min stressnivå.

Det betyder inte att jag inte gör något. Tvärtom. Jag gör det jag kan. Och jag är så tacksam över att jag under många år har praktiserat både yoga och mindfulness. Det har gett mig verktyg jag kan använda när det plötsligt hugger till i bröstet och tankarna rusar iväg.

I de stunderna får jag påminna mig om andningen. Om det enda som finns här och nu. Jag andas in, andas ut, och försöker stilla det som snurrar.

Förra veckan kom jag att tänka på Dr. Li-Anne Tang, psykolog och buddhistisk meditationslärare. Hon har ägnat sitt liv åt att hjälpa människor genom att lära ut mindfulness och stresshantering – och jag minns särskilt en enkel övning hon brukar dela med sig av.

Den är så otroligt kraftfull i all sin enkelhet. Den går så här:

Fråga dig själv: På vilken nivå ligger min stress just nu? (På en skala från 1 till 10.)
Nästa fråga blir: Kan jag sänka den nivån ett eller flera steg?
Prova sedan att andas in… och förläng utandningen när du andas ut.
Upprepa det några gånger, och känn efter igen.
Le för dig själv när du märker att stressnivån sänkts, även om det bara är ett halvt steg.

Leendet är viktigt – det signalerar till hjärnan att något positivt har hänt. Du har brutit en stressreaktion och ökat din medvetenhet. Och det räcker så. Den här övningen kan du göra flera gånger om dagen, när du än behöver den.

Mindfulness är något jag själv ofta tillämpar under yogapassen. När vi ligger stilla i en yin-position är det ett så fint tillfälle att träna på att bara vara. Låta tankar komma och gå, utan att hålla fast vid dem. Bara följa andetaget, stilla och mjukt.

Det som kanske inte är lika känt är att stress påverkar inte bara vårt sinne, utan också vårt lymfsystem. Lymfsystemet är beroende av djup andning och lugna rörelser – men vid stress blir andningen ytligare och flödet trögare. Det kan leda till att vi känner oss svullna, trötta och stela.

Så lösningen, för mig och för många andra, börjar ofta just här:

Med stresshantering.
Med återhämtande yoga.
Med närvaro i kroppen och i andetaget.

Just nu tränar jag själv på att vara mer närvarande i vardagen. På mattan är det lättare – men i det dagliga livet, när jag gärna gör två saker samtidigt, krävs det mer övning. Jag försöker äta långsammare. Bara äta – inte scrolla, inte tänka på nästa punkt på listan. Jag försöker stanna upp oftare, andas djupare, och göra en sak i taget.

Det är inte lätt, men det är mitt sätt att ta hand om mig själv just nu.
Och kanske kan det få vara en påminnelse till dig också – om att det är okej att börja om. Ett andetag i taget.