Stillhetens läkande kraft, att våga stanna i mellanrummen

Att låta stillheten läka, när sorgen efter en liten katt tar plats

Det finns tillfällen i livet när kroppen känns tung, när det känns som om allt stannar upp och går lite långsammare. Energin flödar inte som vanligt och till och med andningen känns trög. Jag har känt precis så den senaste veckan, sedan min lille Kalle katt fick avsluta sina dagar. I fjorton år har han följt mig som en skugga och funnits där som en familjemedlem❤️

Det är fascinerande hur starkt kroppen reagerar på sorg, även över en liten katt. Hjärtat värker, bröstkorgen drar ihop sig och andningen blir ytlig, nästan som om kroppen försöker skydda sig från att känna för mycket. Det är som om lymfflödet, andningen och sinnet går in i ett stillastående tillstånd.

Sorg är en form av stress, även om vi sällan tänker på den så. Kroppen hamnar i obalans, nervsystemet går på högvarv, och vårt lymfsystem, som är beroende av lugn, djupandning och mjuka rörelser, påverkas direkt. Precis som vid långvarig stress saktar flödet ner och energin stagnerar. Men genom att andas djupt kan vi aktivera vårt parasympatiska nervsystem – lugn-och-ro-systemet – som tillåter kroppen att slappna av, cirkulationen att komma igång och lymfflödet att röra sig igen.

Det är lätt att tro att man måste "göra" något för att må bättre. Men när vi är ledsna eller stressade behöver kroppen inte mer aktivitet – den behöver tillåtelse att vila. Lymfsystemet fungerar som bäst när vi är lugna, när vi andas mjukt och rör oss med lugna rörelser.

Vi behöver inte försöka kontrollera allt. Vi behöver våga stanna upp, släppa taget och låta kroppen göra sitt tysta arbete.

Små stunder av närvaro

Några saker som hjälpte mig:

Att sätta mig stilla och bara följa andetaget.
Att gå en kort promenad, långsamt, utan mål.
Att lägga händerna på hjärtat och säga: ”Det är okej.”
Att tillåta tårarna – de är också en form av flöde.

Det behöver inte vara stort. Små mikropauser av närvaro hjälper kroppen att hitta tillbaka till rytmen igen.

Sorg går inte över på beställning. Precis som med lymfflödet tar det tid för kroppen att hitta sin balans. Men när vi ger oss själva tillåtelse att vara stilla, att andas och att känna, då börjar läkningen ske – steg för steg.

När vi lyssnar till kroppen, istället för att kämpa emot den, börjar den svara.
Lymfflödet kommer igång, spänningar släpper och energin återvänder, inte för att vi pressar fram det, utan för att vi tillåter det.

Vi kan inte tvinga fram balans, men vi kan skapa förutsättningarna för den.
Och ofta börjar det med något så enkelt som ett lugnt andetag.