Hoppar du gärna över Savasana?

Hoppar du gärna över Savasana?

Hoppar du gärna över Savasana?
Kanske känns den onödig eller kanske har du bråttom vidare. Jag kände också så när jag var mitt i all stress. Det var just stillheten som det var svårt att stanna kvar i. För en rastlös, stressad person som jag var det nästan plågsamt att stanna upp och bara ligga stilla och det krävdes övning att tillåta sig själv att släppa taget.

Men vad händer egentligen när du tillåter kroppen att vila, när du tillåter den att släppa taget en stund?

Vi lever i ett samhälle där aktivitet ofta värderas högre än vila. Där prestation är självklar, men återhämtning något vi ”unnar oss” först när allt annat är klart. Det är lätt att glömma att vi inte behöver förtjäna vila. Den är både tillåten och nödvändig.

När musklerna inte längre behöver hålla ihop oss, när vi vilar i en position med stöd av bolster, filtar eller block, då börjar något hända.

Andningen sjunker djupare ner i kroppen.
Nervsystemet får signaler om att det är tryggt att släppa taget. Pulsen saktar ner och tankarna blir mindre påträngande.

Även lymfsystemet mår bra av att stressa av.
Till skillnad från blodet har lymfan ingen egen pump. Den är beroende av rörelse, andning – och av ett nervsystem i balans. När vi konstant är på helspänn bromsas flödet. När vi vilar, andas och slappnar av, skapar vi bättre förutsättningar för cirkulation och utrensning.

Savasana är inte ”ingenting”.
Det är integration.
Det är läkning.
Det är ett stilla men kraftfullt skifte från att göra till att bara vara.

Kanske är det just därför den kan kännas svår.
Och kanske är det därför vi behöver den mer än vi tror.