Vad är egenvård egentligen, när prestation och effektivitet är som en drog?

För mig var egenvård var att kunna få plats med en sak till i kalendern.

För några år sedan skulle jag ha svarat att egenvård är att unna sig ett extra pass yinyoga. Eller varför inte en lång meditation. Alltså: att hinna med ännu en punkt i schemat.

Känner du igen dig? Jag hoppas nästan inte det.

Missförstå mig inte – både ett långt yinyogapass och en lång meditation kan vara alldeles underbart. Men… inte om det bara är ytterligare en sak att checka av.

Om din kropp och själ inte är redo för vila, om ditt nervsystem inte förmår att ta emot vila just nu, så spelar det faktiskt ingen roll vilken form av återhämtning du försöker dig på. I värsta fall kan det till och med leda till ökad stress.

Kanske är du en arbetsnarkoman som jag har varit?

Min drog var produktivitet och effektivitet.
Att ha mycket att göra gav mig en skön känsla av kontroll. Att kunna hantera många saker samtidigt gav mig en falsk känsla av lugn.

Jag är morgonpigg och kunde med stolthet pressa in många programpunkter per dag. Planeringen var minutiös. Allt fick plats i kalendern.

Allt – utom ställtid, utom tid för reflektion och eftertanke.

Jag levde i mellanrummen utan att någonsin riktigt landa i dem.

Och vet du vad som hände? Jag började lägga in återhämtning på samma sätt som jag lade in möten. Yinyoga kl. 19.00. Meditation 20 minuter. Klart. Men kroppen följde inte med.

Om du lever med ett ständigt aktiverat stresspåslag är ditt nervsystem inställt på överlevnad. Det sympatiska nervsystemet är påkopplat, redo att prestera, lösa, fixa.

Att då sätta sig ner och tänka ”nu ska jag slappna av” kan istället kännas rastlöst och irriterande. Tankarna rusar ännu mer. Kroppen kryper. Du blir stressad av att inte lyckas ”vara lugn”. Men det är inte ett misslyckande, det är en signal.

För mig började egenvård förändras när jag insåg att återhämtning inte är en prestation och att återhämtning inte är samma för alla. Återhämtning kan t o m variera från dag till dag eller vecka till vecka för samma person.

Ibland är egenvård att vila.
Ibland är det mjuka, lugna rörelser.

Ibland är det en promenad i naturen.

Ibland är det att ta sig tid att ägna sig åt sin favorithobby.
Ibland är det att säga nej.

Och ibland är det att göra mindre – men med mer närvaro.

För en del av dem jag möter i min yoga är kroppen både stressad och stagnerad. Man kan känna sig trött och ändå uppe i varv. Då kan stillaliggande kännas övermäktigt.

Därför kan egenvård ibland börja med något så enkelt som lugna, mjuka rörelser. Inte för att prestera, utan för att skapa trygghet i kroppen.

Den obekväma sanningen

Den svåraste delen för mig var att erkänna att min produktivitet inte var styrka – utan en strategi.

Så länge jag var effektiv behövde jag inte känna.
Så länge jag presterade behövde jag inte stanna upp.

Egenvård blev på riktigt först när jag vågade skapa luft i kalendern. När jag började planera in… ingenting. När jag lät ställtid få finnas. När jag inte fyllde varje mellanrum med scrollande eller poddar.

Det var ovant. Och ärligt talat ganska obekvämt i början.

Men det var där återhämtningen faktiskt började landa.

Så… vad är egenvård för dig?

Är det ännu en punkt på listan?
Eller är det en lyssnande rörelse inåt?

Kanske kan du ställa dig frågan:

Vad behöver mitt nervsystem just nu – egentligen?
Behöver jag sakta ner? Eller behöver jag först landa genom mjuk rörelse?

Egenvård är inte något du gör för att bli duktig.
Det är något du gör för att komma hem till dig själv.

Och ibland börjar det inte med vila.
Ibland börjar det med ärlighet.

Jag önskar att jag var ärligare mot mig själv innan det gick för långt. Om du ännu inte har läst om vad stress gjorde med min kropp kan du läsa i ett tidigare blogginlägg här. Jag vill tacka livet, jag vill tacka yogan...